Var längesen nu

som jag skrev här.
Mår fatiskt bättre nu så det känns skönt
Jag har inte återhämtat mig helt men tillräckligt för att träffa han igen även att det känns tungt mellanvarven. Visst hoppas man att något ska hända men jag hoppas inte allt för mycket som jag gjorde de sista gångerna jag träffade han. Se när jag träffa han igen. När han frågade om jag ville ses svarade jag : Klart jag vill. Han blev glad. Jag var så välkommen.

Vi är rätt bra vänner. Nog det enda som funkar mellan oss men så får det vara i såna fall.